Under den senaste månaderna har det på flera hålli Lund förekommit föräldrakritik mot klassammanslagningar och skolbyten som beslutats av ansvarig rektor.
På Backaskolan beslutade rektor att inför höstterminen 2010 slå samman tre 2:or till två 3:or. Dessa nya klasser skulle få 31 resp 32 elever. Föräldrarnas ställdes utan förvarning inför fullbordat faktum, och protesterna blev, av lätt begripliga skäl, kraftiga och mycket känslomässigt laddade.
Vad skulle skolnämnden kunnat göra i detta läge? Grundskoleförordningen är mycket tydlig i detta avseende. Beslutanderätten i dessa frågor ligger helt på rektor. Denna beslutanderätt har rektor fått från staten, och inte från skolnämnden. Nämnden får därför inte ompröva rektors beslut. Den kommande skollagen blir ännu tydligare i detta avseende.
Rektor måste dock alltid ta hänsyn till kommunens riktlinjer och policies. I Lund har vi en policy för brukarinflytande som tydligt anger att planerade förändringar ska ske i dialog med föräldrar och elever. Personalföreträdarna ska också få möjlighet att säga sitt.
När rektorn utan förvarning presenterade ett beslut som var fix och färdigt så kände jag mig tvungen att reagera. Jag föreslog rektorn att ta tillbaka beslutet, och att följa policyn för brukarinflytande. Eftersom jag är väl medveten om att det är rektor som ”äger beslutet” så ifrågasatte jag dock inte beslutet i sig, utan endast själva hanteringen av frågan.
Rektorn backade bandet och inledde en dialog med föräldrarna. Dialogen har inte varit friktionsfri, men i det beslut som nu har tagits har skolledningen i större utsträckning försökt jämka ihop olika intressen.
En likartad situation har uppstått inom Barn- och skolnämnd Öster, och beskrivs i Skånska Dagbladet 20/3, samt i Sydsvenskan den 21/3.
Klassorganisation och lärarbemanning måste regelbundet ses över på varje skola, och det ska politikerna normalt inte lägga sig i. Som politiker saknar vi detaljkännedom om varje enskild skolas problem och möjligheter, och kan därför inte fatta välgrundade beslut. Men samtidigt borde nämnden kunna agera om personal- och brukarinflytandet sätts ur spel, eller om rektor fattar beslut som helt uppenbart står i strid med elevernas bästa.
För närvarande saknar både nämnden och Statens Skolinspektion denna möjlighet. Lagen är bra på det sätt att den förhindrar politisk klåfingrighet där dåligt insatta amatörpolitiker sätter sig över professionen. Men lagen gör samtidigt att rektorn blir allsmäktig och oantastlig. Detta är osunt i ett rättssamhälle.
Larsilund.com 
Har ni politiker någon aning om vart pengarna egentligen tar vägen? Hur många meningslösa ”skolutvecklare” och pappersvändare som sitter och häckar på förvaltningarna? Skulle inte Direkt skolpeng göra att mindre pengar gick till administration? Om förvaltningen ”skimmar” skolpengen så rektor inte har pengar kvar, vad ska DÅ rektor göra? Gå med underskott? Det är lätt att sitta på läktaren och klaga!
Som en vidare reflektion till detta skulle jag vilja avsluta resonemanget: Denna lag som alltså gör rektorn till allsmäktig, gör då samtidigt eleverna till de livegna.
Vi befinner oss i en situation som innebär att rektorsämbetet riskerar bli väldigt hårt knutet till den person som innehar det. Det gäller att den personen vet att se förbi sina egna intressen och inte slå dövörat till då frågor och protester kommer.
Ännu mer skruvat blir det då rektorn är såpass medveten om sin makt, att hon väljer att se sig själv som något slags despot. Och det kanske kunde vara ok att köra på som kejsare Josef enligt principen ”allt för folket, ingenting genom folket”. Men då gäller det att hon verkligen gör ”allt för FOLKET” och inte för att det ska se bra ut i hennes listor.
Jag tror inte det finns många människor som verkligen klarar av att handera detta enorma ansvar och krav på objektivitet.
/Giorgos – pappa till en av de livegna
Det är en vanlig myt eller missuppfattning att vi i Lund skulle ha en stor central administration. Vi har medvetet försökt hålla den så liten som möjligt, och den är förmodligen mindre än de flesta kommuners.
Vissa centrala funktioner behövs dock inom alla kommuner. Till exempel växer Lund kraftigt, och det behöver startas många nya skolor och förskolor. Detta arbete ska utföras av någon. Likaså ska förvaltningen utöva intern kontroll och utföra vissa myndighetsfunktioner.
Vi har fyra utvecklingsledare inom en förvaltning med ca 2 000 anställda. Detta är varken mycket eller meningslöst.
De centrala administrationen ska givetvis hela tiden ifrågasättas och omprövas.
Genom Direkt Skolpeng minskade vi den centrala administrationen med fem tjänster. Någon ”skimmning” av skolpengen från förvaltningens sida förekommer inte.