I en insändare i Dagens Nyheter den 31/3 kritiserar ett antal socialdemokratiska kommunpolitiker SKL för att de i avtalsrörelsen ifrågasätter lärarnas förtroendearbetstid. Frågan kommenteras även utförligt i Dagens Nyheters ledarspalt den 1/4.Argumentationen är klockren i den del där man förespråkar att elevens lärande är det som ska vara styrande, och inte lärarnas eller skolledarnas eventuella särintressen. Det är många kloka argument som förs fram i båda artiklarna.
SKL för en liknande argumentation (se artikel ”Att vara lärare inget jobb för ensamvargar”), men drar en helt annan slutsats, nämligen att mer elevkontakttid och gemensam planering skulle gynna elevernas lärande.
Jag är övertygad om att förtroendearbetstiden måste finnas kvar. Den behöver kanske till och med utökas. Men det är viktigt att hantera lärarens hela arbetssituation. Finns det verktyg och support? Det kan t ex göra stor skillnad om läraren har bra datorstöd för att skriva skriftliga omdömen, eller om varje omdöme behöver göras manuellt. Förutsättningarna kan se helt olika ut i olika kommuner, på olika skolor eller för olika tjänster. Vissa lärare rättar prov, medan andra slipar hyvelstål. Att alla lärare, oavsett omständigheterna, ska ha rätt till samma förtroendearbetstid förefaller otidsenligt.
Att lärare idag i många fall tvingas utföra mer arbete utanför skolan än vad som motsvaras av förtroendearbetstiden är givetvis helt oacceptabelt. Men problemet kan angripas på flera sätt. Förtroendearbetstiden kan utökas, arbetsuppgifterna kan förändras, verktygsstöd och annan support till lärarna kan förbättras.
Insändarskribenterna har i huvudsak rätt. SKL ska givetvis låta bli att ensidigt kräva minskad förtroendearbetstid. Däremot är det självfallet SKL:s uppgift att föra en balanserad dialog kring förtroendearbetstidens innehåll och omfattning.
SKL bör därför i den pågående avtalsrörelsen backa från kravet på minskad förtroendearbetstid. Att utveckla synen på lärarnas arbetsuppgifter kräver längre tid än bara en avtalsrörelse. Frågan är viktig och central eftersom den väcker liv i de nödvändiga diskussionerna kring både lärarrollen, läraryrkets status och ”det pedagogiska ledarskapet” inom skolan. Det vore olyckligt om denna viktiga diskussion ersätts av en primitiv styrkemätning i avtalsrörelsen.
Uppdatering 3/4:
- Häromdagen gick också Stockholms stads skolborgarråd Lotta Edholm (FP) ut på sin blogg och krävde att SKL backar om arbetstidsfrågan.
- Lennart Gabrielsson (FP) har del 2/4 meddelat att ”Folkpartiet lämnar förhandlingarna i SKL vad gäller läraravtalet”.
- Värt att notera är också vad Ilmar Reepalu (S) har för inställning i frågan. Se Nya Wermlandstidningen den 10/3.
- Frågan kommenteras också på Lärarnas Riksförbunds blogg ”Tankar om skolan i media”.
Pingback: Mer om lärarnas arbetstid « Lars Hansson (FP)
Att starkare reglera arbetstiderna är att gå i fel riktning.
Låt istället lärarnas arbetstidsvillkor vara en förebild för hela arbetsmarknaden. Låt så många som möjligt få förtroendearbetstid. Det är positivt för arbetstagarna som av erfarenhet tenderar att ta större ansvar om de får större inflytande över sin arbetstid. Det ställer större krav på chefer och arbetsledare att engagera sig i innehåll och resultat istället för att kontrollera att personalen är på jobbet.