Monica Molin (S) har idag en märklig debattartikel i Sydsvenskan, där hon säger ett tydligt nej till nya friskolor i Lund.  Jag är av precis motsatt åsikt.

Lund växer just nu så det knakar. Etableringen i Lund av ESS och MAX-IV kommer att öka tillväxten ytterligare. Det är en stor utmaning för oss att utöka den kommunala servicen så att den matchar tillväxten. För dem som så önskar ska det dessutom finnas icke-kommunala alternativ.

I nuläget är tillgången på friskolor tyvärr betydligt mindre än efterfrågan. Ett nej till de nya friskolorna skulle innebära både minskad valfrihet och ett högre elevtryck på de kommunala skolorna.

Monica Molins påstående om att friskolor handplockar sina elever är inte sant. Alla friskolor ska tillämpa en öppen antagning, precis som de kommunala. Allt annat skulle vara ett direkt lagbrott. Möjligheten att välja en fristående skola är alltså öppen för alla. Att alla föräldrar kan göra aktiva val är något positivt och eftersträvansvärt.

Fler friskolor innebär inte att det blir mindre resurser till de kommunala skolorna. Resurser till de fristående skolorna tilldelas nämligen på exakt samma villkor som till de kommunala. Resursfördelningen sker både med en socioekonomisk viktning, och med en individuell prövning av behov av särskilt stöd. Detta säkerställer att alla elever får en likvärdig utbildning oavsett om de går i en kommunal eller fristående skola. Skolor med stor mångfald har givetvis ett tyngre uppdrag, men har då också större resurser för att hantera detta uppdrag.

När det gäller synen på friskolor skiljer sig borgerlig skolpolitik markant från socialistisk. Monica Molin (S) och hennes kollegor vill sätta stopp för friskolor och i stället tvinga in Lundaeleverna i kommunala skolor. Jag skulle däremot gärna se minst en friskola i varje stadsdel. Det skulle ge både valfrihet och en stimulerande konkurrens för alla skolor. Dessutom skulle det hjälpa oss att möta Lunds stora tillväxt.