… men låt niohundra dö. Utvärdera verksamheterna genom ”pedagogisk revision”.

I Lund finns det en tradition av att ge skolorna en mycket stor pedagogisk frihet. Tanken bakom detta är att stimulera skolutveckling. Engagerade föregångare bryter ny väg, och andra kan följa efter.

Men blir det så i praktiken? Eller blir det bara spretigt?

För att kunna veta vad som är framgångsrikt måste det ske en objektiv utvärdering. En sådan sker inte idag. Alla våra enheter anser att just deras utvecklingsarbete är mycket lyckat och går i rätt riktning. Och företrädare för de olika idéerna är olika bra ”säljare”. Ingen är heller beredd att överge sin egen valda utvecklinglinje till förmån för någon annan. Det skulle innebära ”killing your own baby”, och sådant är alltid mentalt svårt att acceptera.

Men kan alla olika riktningar samtidigt vara den bästa? Självklart inte.

Att låta någon gå före, och att låta andra följa efter är i grunden en god tanke. Men då måste denna strategi sättas i system. Det måste finnas ett självkritiskt förhållningssätt, så att man aktivt väljer bort sådant utvecklingsarbete som är mindre framgångsrikt. Fler måste släppa sina egna ideer och i stället följa efter andra. Men vem ska då välja? Och utefter vilka kriterier?

Inom vissa kommuner utvärderar man verksamheterna genom ”pedagogisk revision”. En sådan skulle kunna styra in skolornas utvecklingsarbete mot det som är bevisat framgångsrikt. Samordnad skolutveckling blir förmodligen effektivare, billigare och mer framgångsrikt än om var och en kör sitt eget race.

Den pedagogiska friheten ska givetvis finnas kvar, men det gäller att hitta en bra balans mellan pedagogisk frihet och central kraftsamling. Med rätt balans kommer Lunds skolor att leverera ännu bättre resultat.