Regeringen och utbildningsminister Jan Björklund har föreslagit ett förtydligande av rektors befogenheter. Lärare och elever ska kunna förbjudas att bära plagg som hindrar undervisningen, även om det handlar om religiösa plagg.

Förslaget väcker många märkliga reaktioner, och debattens vågor går heta kring det som kallas ett ”burkaförbud”. Men förslaget handlar faktiskt inte om ett burkaförbud, utan är ett lovvärt försök att klargöra rektors befogenheter. Självklart ska rektor få ingripa mot sådant som gör att undervisningen inte fungerar. Och när man inte kan se elevens eller lärarens ansikte så kan knappast undervisningen fungera.

Rektor har kanske dessa befogenheter redan idag, men det är inte säkert. Och en rektor ska inte behöva riskera ett diskrimineringsåtal för en åtgärd som borde vara självklar. Därför är det bra att rektors befogenheter uttrycks tydligt i lag.

Det är viktigt att ge rektor dessa tydliga befogenheter. Men det är lika viktigt att samtidigt ta avstånd från burkaförbud av den typ som införts i Frankrike och Holland. Kampen mot hedersförtryck får aldrig ske på ett sådant sätt att man riskerar att frånta någon människa hennes rätt att bära de kläder hon vill. Att en stat kräver eller förbjuder en viss klädsel utan rationella skäl är ett oacceptabelt ingrepp i individens frihet.

Björklund har fått kritik för att det är just burkan som används som exempel i förslaget. Förslaget gäller ju alla typer av hindrande klädsel, inte bara burka. Varför inte exemplifiera med mopedhjälm eller solglasögon istället? Jo, burkan är speciell. All annan klädsel är oproblematisk. Den bara hindrar. Men när det gäller burkan så uppstår en krock mellan vår diskrimineringslagstiftning och skolans uppdrag. Och då måste man välja vilket som ska ha företräde. Det är då bra om riksdagsledamöterna vågar sätta ner foten, i stället för att luta sig fegt tillbaka och låta någon domstol väga två lagar mot varandra.

Hedersförtrycket ska naturligtvis bekämpas med kraft. Men det får ske på annat sätt än genom förbud. Med förbud riskerar man nämligen att – i bästa fall – ersätta ett förtryck med ett annat, ett förtryck där staten förtrycker individer genom att begränsa deras frihet. Och för de allra flesta som utsätts för hedersförtryck skulle det inte försvinna något förtryck över huvud taget. Det skulle bara tillkomma ett nytt.

Som framgår av bloggarna nedan så är det många, även liberaler, som har vantolkat förslaget och som drämmer till med argumentation, både för och emot, som jag inte ställer upp på.

Bloggar: Adam Cwejman, Roger Haddad, Anna Steele Karlström, Helena Rudberg, Ulf Nilsson, Runo Johansson, Mikael Wendt, Christermagister, Nina Larsson, Gulan Avci