För fyra år sedan var Lunds kommun i stort behov av ett nytt resursfördelningssystem för grundskola och förskola. Den förra majoriteten hade vid två tillfällen misslyckats med att införa ett bidragssystem för fristående skolor/enskilda förskolor som uppfyllde skollagens krav på likvärdiga villkor. Länsrätten upphävde deras beslut då det var direkt olagligt.
Vi behövde ett välfungerande, enkelt och tydligt resursfördelningssystem som var enhetligt för hela kommunen.
Resultatet har blivit mycket lyckat, även om Sydsvenskan och Sydsvenskan gör allt för att påstå motsatsen.
Större resurser ända ut till enheterna
För fyra år sedan låg en stor andel av resurserna på konton för ”central förvaltning”. Nu fördelas nästan alla tillgängliga resurser ut till skolorna. Ansvar och befogenheter har flyttats närmre verksamheten. Onödig administration ifrågasätts.
Även om kostnaderna inte alltid blivit påverkbara har de åtminstone blivit synliga. Detta underlättar inte minst för skolkonferenserna. Elever, föräldrar och personal kan nu tydligt se vad det är som kostar inom skolan.
Följsamhet mot volymförändringar
Tidigare resursfördelningssystem fördelade resurser årligen efter prognosticerat antal barn. Om det faktiska utfallet blev större än prognosen fick nämnden fördela ut sina resurser på det faktiska antalet barn. Prognosavvikelser drabbade därför verksamheterna ytterst påtagligt. Särskilt förekommande var detta inom BSN Öster.
Det nya resursfördelningssystemet innebär en månatlig resurstilldelning utifrån faktiskt antal barn. En nämnd (eller enhet) som får en oväntad/obudgeterad elevökning får direkt och automatiskt en motsvarande extra resurstilldelning.
Resurser efter behov
Större resurser går till skolor där eleverna har hög utländsk bakgrund eller kommer från hem där föräldrarna har kort utbildning. Denna resurstilldelning följer en schablon, och är ganska lik de tidigare resursfördelningssystemen. Direkt skolpeng har dock blivit tydligare, och samma system tillämpas i hela kommunen.
Det var också viktigt att skapa en central pott för elever med mycket stora behov av särskilt stöd, t ex funktionshindrade med behov av elevassistenter. Dessa resurser tilldelas efter individuell behovsprövning.
Några skolor har en mycket hög andel elever med utländsk bakgrund där föräldrarna dessutom har mycket kort eller obefintlig skolgång. Dessa skolor har hanterats speciellt och fått extra pengar vid sidan av resursfördelningssystemet.
Likabehandling
Kommunallagen kräver att alla kommuninvånare ska behandlas lika. Skollagen kräver dessutom att resursfördelning till fristående skolor ska ske enligt ”samma principer” som används för de kommunala skolorna. Det nya resursfördelningssystemet uppfyller lagens krav. Det har både blivit gemensamt och mer begripligt.
Efter att direkt skolpeng har införts har inga friskolor/enskilda förskolor överklagat sina beslut om resurstilldelning, något som tyvärr var mycket vanligt med tidigare resursfördelningssystem.
Socioekonomiska fördelningseffekter
En viktig förändring var att basera resurstilldelningen på den sociala profilen för inskrivna barn i stället för på boende barn inom upptagningsområdet. På detta sätt kan resursfördelningssystemet fungera även med ett fritt skolval och med friskolor med kommunövergripande upptagningsområden.
Det nya systemet motverkar dessutom effekterna av ”social elevflykt” från en viss skola. Om det fria skolvalet skulle innebära att enbart de socialt belastade eleverna skulle stanna kvar på skolan, så stannar också de socioekonomiskt beräknade tilläggsresurserna för dessa elever kvar på skolan.
Modersmålsundervisningen
En liten, men väldigt uppmärksammad del av skolpengsreformen var förändringen av modersmålsundervisningen.
Modersmålsundervisningen var tidigare en fri nyttighet för varje skola. Man kunde beställa hur mycket modersmålsundervisning man ville, utan att det kostade något. Undervisningen skedde i extremt små grupper, ofta med bara en eller ett par elever. Det saknades incitament för att föra samman elever på närliggande skolor till gemensamma grupper.
Samtidigt fanns det ett lagtekniskt problem. Enligt grundskoleförordningen är det elevens rektor som ansvarar för att varje elev får den utbildning han/hon har rätt till. Det var angeläget att återföra denna bedömning till hemskolans rektor, i stället för att den som tidigare låg på modersmålsläraren eller på modersmålsenhetens chef.
Förändringen har inneburit att varje elev får en noggrannare prövning av rätten till modersmålsundervisning. Ingen rektor ger detta erbjudande till en elev som saknar rätt till det.
Dessutom har hemskolans rektor blivit ”beställare” och kan ställa krav både på schemateknisk samordning och på att modersmålsundervisningen sker i rimligt stora grupper.
Uppdatering 8/9:
Artiklar i Sydsvenskan där Tove Klette (FP) kommenterar och Anders Almgren (S) kommenterar.
Larsilund.com 
Tyvärr har du helt fel. Jag som arbetar som lärare i Lund ser ju effekterna av reformen. Om skolan får pengar för varje elev, inte som förr efter hur många undervisningsgrupper man skulle ha, så blir effekterna följande:
Det behövs MER administration för vi måste lägga ner oerhört mycket mer arbete på marknadsföring, på att försöka hålla kvar de elever som valt vår skola genom diverse åtgärdsprogram och möten. Rektorerna har inte tid till att leda verksamheten för de måste hålla i slantarna hela tiden eller sitta i elevvårdsmöten. Vi lärare måste lägga mer av vår tid på mentorsfunktioner, ringa hem och dra i elevers sociala tillvaro och mindre till undervisning. Administrationen har ÖKAT, inte minskat.
GRUPPSTORLEKARNA, om skolan får ca 60000 per elev och skolan ska ha en kurs i t ex Samhällskunskap C, det är 65 elever som har sökt kursen. Hur många grupper blir det?? Två med 32 och 33 elever eller tre med drygt 20 i varje?
Förr kunde det bli 20, för då fick vi medel till det. Idag med ditt ”bra” system, så blir det två grupper.
Stora grupper sparar pengar men sänker kvalitén på undervisningen. Eleverna och lärarna blir lidande av direkt skolpeng.
Det är också trams att prata om marknadsanpassning eftersom det inte är marknadskrafter som styr skolvalet bland tonåringar. Det är inte den bästa skolan som får flest elever, eftersom de väljer skola utifrån t ex hur bussarna går, var kompisarna ska gå, om det är ett fräckt spex, etc etc. Inte heller är det brukaren som betalar, vilket ju är en grundförutsättning för marknad.
Jag har alltid röstat borgerligt i kommunvalet, men kommer inte att göra det i detta val. Skolpengen är anledningen.
Istället för att titta på skrivbordseffekterna av skolpengsreformen borde du ge dig ut i verksamheten och se dess effekter.
Det nya resursfördelningssystemet fördelar exakt lika mycket pengar som det tidigare. Om skolan får 60 tkr x 65 elever = 3,9 mkr, eller om skolan får 1,3 mkr x 3 klasser spelar väl ingen roll?
Med det nya systemet är skolan fri att organisera undervisning och elevgrupperingar på det sätt som bäst gynnar undervisningen.
Jo, därför att om en elev bestämmer sig för att lämna skolan för att gå på en annan kommunal gymnasieskola så mister vi 60 000. Framförallt på Spetsutbildningen eller IB (så har jag avslöjat att jag jobbar på Katte….) så är detta ett bekymmer. Det är ganska speciella utbildningar som eleverna behöver prova på ett tag och som inte passar alla. Om vi får avhopp på två elever så försvinner möjligheten till studieresor t ex, för pengarna försvinner. Med grupper så hade vi fått en summa för en klass i spetsutbildningen, försökt fylla den så klart, men om en elev hoppat av så hade det inte varit hela världen. Nu har vi ett elände med elever som byter skolor och program för att kompisen kom in någon annanstans än dem etc. Elever väljer inte skola efter enbart kriterier som vi kan påverka, det är problemet.
Vidare så om vi hade fått pengar till tre grupper i en fördjupningskurs så hade vi kunnat starta tre grupper med 20 elever i varje, nu blir det alltid två grupper med 30, och en stor besparing för kommunen.
OM ni med den direkta skolpengen vill spara pengar så tycker jag att ni ska säga det. OM syftet inte är att spara pengar så tycker jag att ni borde gå tillbaka till det gamla gruppsystemet. Som skattebetalare i kommunen så vill jag självklart inte betala hela min lön i skatt och inser självklart att alla verksamheter i kommunen inte kan få alla de pengar de önskar.
Att elever byter skola påverkar både den skola som tappar eleverna och den skola som får den nya eleverna. All omställning av verksamheterna innemär anpassning och det medför kostnader. Skolbyten är något naturligt och i många fall eftersträvansvärt. Om man har valt en utbildning som man inte passar för, så ska man givetvis söka sig nya vägar så snabbt som möjligt.
Eftersom skolbyten är önskvärda bör varje gymnasieskola uppmuntra eleverna att försöka ”hitta rätt” och i sin internbudget avsätta medel för de merkostnader det medför. Det kan göras i en central pott för hela skolan, och drabbar då inte enstaka program eller klasser onödigt hårt. Se det som ett försäkringssystem. Våra fyra gymnasieskolor är var och en så stora att det borde kunna fungera bra.
Syftet med förändringen av resursfördelningssystemet är inte att spara pengar. Det är exakt lika stora resurser som fördelas. Du påstår i ditt exempel att ni skulle fått mer pengar med det gamla systemet, men då finns det ju samtidigt också en förlorare – någon som tidigare fick betydligt mindre pengar.
Den stora skillnaden är att det inte längre är politiker som bestämmer hur gruppindelningen ska ske för att ge bästa möjliga utbildningsresultat. Det gör ni pedagoger, och ni gör det förmodligen bäst. Ni får förfoga över hela resursen men ni får också ett ansvar för att avsätta pengar till ”oförutsett”. Detta kan givetvis upplevas som frustrerande om man har varit van vid att ”någon annan” ska gå in och täcka upp för de situationer som uppstår. Denne ”någon annan” måste ju i så fall ha resurser att förfoga över, vilket minskar de resurser som kan delas ut till skolan.