I veckan föreslog styrelsen för Sparbanksstiftelsen Öresund att Sparbanken Öresund (som stiftelsen äger) ska säljas till Swedbank, för att därefter, tillsammans med två andra skånska banker ombildas till en traditionell Swedbank-sparbank.

Jag har under elva år varit huvudman i Sparbanken Öresund (och efter sammanslagningen med Sparbanken Gripen blivit huvudman i Sparbanksstiftelsen Öresund). Som huvudman i banken eller ägarstiftelsen är det min främsta uppgift att företräda kundernas intressen och att säkerställa att banken ger kunderna god lokal service och förmånliga villkor.

Vad är en sparbank?

En sparbank (eller ett stiftelseägt bankbolag) har inga vinstintressen, utan har som enda syfte att bedriva bankverksamhet för kundernas bästa. Eventuellt överskott kan delas ut till allmännyttiga ändamål, men välgörenhet är inte det primära målet för bankverksamheten. En sparbank har inte några egentliga ägare, utan kundernas intressen företräds av valda huvudmän. Detta skiljer sparbankerna väsentligt från de börsnoterade bankbolagen.

En sparbank har, till skillnad från storbankerna, flera fördelar:

• Banken har inte några egentliga vinstintressen. Kundernas bästa är bankens huvudsakliga mål.
• Banken är en lokal bank nära kunderna.
• Banken är en oberoende bank. Banken kan välja de samarbetspartners och andra lösningar som bäst gynnar kunderna. Man är t ex inte bunden till Swedbanks centrala IT-lösningar, utan har i många fall hittat andra och bättre system.

IT-systemet är både bankens hjärta och akilleshäl

Sparbanken Öresund är en relativt liten bank och har därför många utmaningar framför sig. Nödvändiga utvecklingar av IT-systemen kan, per kund räknat, bli dyrare för en liten bank än för en stor. 1997 sade banken upp ett dyrt och för kunderna ogynnsamt beroende av det som nu är Swedbank. Det krävdes mod och kraft att bryta sig loss, men uppbrottet var mycket gynnsamt både för banken och för bankens kunder. Utvecklingen sedan 1999 (då bodelningen blev klar) har bara varit positiv.

Sparbanken Öresund har bytt IT-system många gånger under de senaste åren. Varje systembyte har inneburit olägenheter och påfrestningar för både kunderna och banken. En försäljning till Swedbank innebär återigen ett byte av IT-system. Visserligen är Swedbanks IT-system beprövat och stabilt, men själva bytet skulle innebära stora olägenheter för varje kund i Sparbanken Öresund. Internetbanken kommer att få ett helt nytt användargränssnitt. Inloggningen kommer att kräva nya säkerhetscertifikat och troligen en ny krypteringsdosa för inloggning – något som bankens kunder hittills sluppit.

De trognaste kunderna har hittills, med stor frustration, stått ut med olägenheterna. Många kunder har tvingats att stå ut, eftersom man sitter rejält fast i den bank där man har sina bostadslån.

Många av bankens äldre kunder har med möda vant sig vid internetbanken. Dessa kunder drabbas extra hårt när de tvingas att lära om på nytt. I kalkylen kring affären har man inte räknat in det ickemonetära pris som kunderna, framför allt de äldre, måste betala. Vill man verkligen utsätta kunderna för detta?

Har bankens en framtid om försäljningen inte blir av?

Jag är övertygad om att Sparbanken Öresund, av egen kraft, kan tackla de utmaningar som framtiden bjuder. Banken gjorde 2013 en imponerande vinst på ca 200 mkr. Denna vinst kan användas för att hantera de nya myndighetskrav som EU och svenska staten ställer på alla banker (bl a avseende IT-system). Används vinsterna rätt kommer banken snabbt att vara väl rustad att konkurrera med de stora börsnoterade bankerna.

Storbankerna har gjort en del äventyrliga affärer för att växa utanför Sverige. Ser har Sparbanken Öresund aldrig gjort, och jag tror att kunderna är glada över detta. Det må vara lönsammare att vara en jättebank, men när lönsamheten, och inte kundnyttan, blir det primära målet så blir det en helt annan bank.

Är det moraliskt rätt att sälja banken?

Något som också gör mig illa till mods är att styrelsen vill sälja Sparbanken Öresund alldeles för billigt. Banken är värd ca 5 miljarder men säljs för ca 3 miljarder. Stiftelsen berövas därför på stora delar av sin största tillgång.

Stiftelsestyrelsen deklarerade under fredagen att man kan tänka sig att köra över huvudmännen och sälja banken, även om huvudmännen skulle vara emot affären. Detta är inte ett stadgebrott. Men attityden visar tydligt att styrelsen glömt bort att styrelsens mandat baseras på ett förtroende från huvudmännen.

Jag uppmanar därför alla kunder i banken att kontakta både stiftelsestyrelsen och huvudmännen med synpunkter på den föreslagna affären.

Varför finns det huvudmän?

Man kan undra om huvudmännen i Sparbanksstiftelsen Öresund över huvud taget fyller någon funktion. Den senaste veckans händelser har visat att huvudmannaskapet är en schimär. Tracy Kidder beskrev i boken ”The soul of a new machine” en ledningsfilosofi som kallades ”The mushroom principle”, och som bestod av: ”Keep them in the dark, give them shit, and see how they grow”. Det ligger nära till hands att travestera denna filosofi på stiftelsestyrelsens inställning till huvudmännen. Håll dem oinformerade, ge dem god mat, och se hur nöjda de är.

I fredags försökte jag ta mitt ansvar som huvudman. Jag ställde många besvärliga frågor till styrelsen, men bemöttes av en påtaglig arrogans.

För egen del har jag därför tagit ställning. Med alla de argument som anförts ovan kommer jag, som huvudman i stiftelsen, att på alla sätt motsätta mig den föreslagna affären.

Om stiftelsestämman säger ja till affären, eller om styrelsen genomför affären mot huvudmännens vilja (vilket den tekniskt sett kan), kommer jag omedelbart att avgå som huvudman i stiftelsen och avsluta alla mina kundförhållanden i den bank som under 32 år har stöttat mig i livets olika skeden, och som jag i gengäld både har rekommenderat och stöttat i alla lägen.