Att vara huvudman i en sparbanksstiftelse

Enligt Nationalencyklopedin är huvudman en benämning på den som bär huvudansvaret för en verksamhet eller en institution. I  en sparbanksstiftelse är detta ansvar inte särskilt påtagligt. Stiftelser följer nämligen stiftelselagen, och enligt denna är det styrelsen, och inte huvudmännen, som har ansvaret för verksamheten. Huvudmännens uppgifter regleras av stadgarna (stiftelseförordnandet). Enligt Sparbanksstiftelsen Öresunds stadgar har huvudmännen egentligen bara fyra uppgifter, nämligen:

• Att utse styrelse
• Att fastställa arvoden för styrelsen
• Att yttra sig om styrelsen skulle få för sig att sälja några av sina aktier i Sparbanken Öresund (eller i någon annan bank)
• Att yttra sig om styrelsen skulle få för sig att skjuta till kapital till Sparbanken Öresund (eller till någon annan bank)

Med de stadgar som stiftelsen har, finns ingen möjlighet för oss huvudmän att väcka en förtroendefråga gentemot styrelsen. Detta är ett tillkortakommande i stadgarna som gör att styrelsen just nu kan agera helt fritt.

Hur står det egentligen till i banken?

Jag hade under tisdagen  ett långt samtal med Bo Lundgren, styrelseordförande i Sparbanken Öresund, om den förestående bankfusionen. Samtalet fördes i en mycket hövlig ton, även om det blev tydligt att mina frågor och synpunkter blivit mycket mer besvärande för bankledningen än vad som framkom vid det informationsmöte för huvudmännen som hölls i fredags.

Sparbanken sålde den 18:e november 2013 det IT-bolag (Cerdo Bankpartner) som man drivit i samarbete med Sparbanken Syd till danska SDC a/s. Det finns tydligen orealiserade förluster i detta IT-bolag, där Sparbanken Öresund även efter försäljningen kommer att tvingas att tillskjuta kapital (oklart hur mycket). Detta berättade man inget om på informationsmötet i fredags.

Det man däremot berättat för kunder och huvudmän, i ett pressmeddelande i slutet av oktober, är att man planerar en uppdatering av bankens hemsida. Tre veckor senare säljer man sitt IT-bolag. Märkligt!

Om den fusionerade banken behöver kapitaltillskott så kan man genom en nyemission ta in mer kapital från sina ägare. Detta kan man göra genom att någon av ägarna (t ex) Swedbank ökar sin ägarandel. Men det kan lika gärna bli så att de tre ägarstiftelserna erbjuds att öka sitt ägande genom att tillskjuta kapital.Vi hade också en ingående diskussion om bankens framtida behov av kapital, och hur det kan tillgodoses genom den föreslagna fusionen. Det är tydligt att banken behöver ytterligare kapital utöver att finansiera förlusterna i Cerdo Bankpartner. Hur mycket är okänt! Detta behövs oavsett om fusionen blir av eller ej. Själva fusionen ger inget nytt kapital, eftersom myndigheternas kapitaltäckningskrav är proportionella mot bankens utlåningsvolym. Dubbelt så stor bank – dubbelt så stort kapitalkrav.

Min gissning är därför att den kassaförstärkning som stiftelserna får i affären, och som används för att locka huvudmännen att acceptera affären,  mycket snart kommer att gå tillbaka till banken genom att banken nyemitterar aktier, och därmed förstärker sitt egna kapital.

Det må vara en konspiratorisk tanke, men jag tror att det finns ett steg två i denna plan, som styrelserna inte berättat om. Bli därför inte förvånade om stiftelsen om några månader presenterar en ypperlig placering av sin nyförvärvade kassa, nämligen i nyemitterade aktier i Sparbanken Skåne!

Att banken redan i höstas sålde sitt IT-bolag gjorde förmodligen att man medvetet sågade av den gren man satt på. Det gör att man redan har försvårat möjligheten att fortsätta som oberoende bank.

Hur har stiftelsestyrelsen agerat?

Att styrelsen försätter banken i denna situation utan att ens informera huvudmännen gör att mitt förtroende, både för bankens och stiftelsens styrelse, har utplånats. Det känns som om jag den senaste veckan har gått från att vara en kritisk huvudman, till att vara en bakbunden kritisk huvudman.

Jag är inte alls bekväm med situationen.