2008 införde Lund, på förslag från Folkpartiet, ett nytt resursfördelningssystem för förskolor och grundskolor. Resursfördelningssystemet, som kommit att kallas ”Direkt skolpeng”, bygger på några enkla principer:

• Skolor med tyngre socioekonomiska förutsättningar får mer resurser.
• Både kommunala och fristående skolor får resurstilldelning enligt exakt samma principer.
• Barn- och elevpengen gäller för nästföljande kalenderår (budgetår) men fastställs redan i juni året innan. Skolorna har alltså god tid på sig att anpassa sig till eventuella förändringar.
• Pengen baserar sig på faktiskt antal elever. Ingen skola kan alltså, med hjälp av glädjeprognoser, tillskansa sig större resurser. En skola blir direkt och automatiskt kompenserad om nya elever flyttar in.

Detta resursfördelningssystem har visat sig vara mycket framgångsrikt, framför allt för att det är tydligt och förutsägbart. Vi har under sex år med direkt skolpeng endast gjort några mindre justeringar av den socioekonomiska omfördelningen.

Trots systemets framgångar har S, V och MP lovat att ”avskaffa” direkt skolpeng om det blir majoritetsskifte i Lund. Man kan undra vad de vill införa i stället?

Som oppositionsparti är det lätt att bara vara emot. Man behöver inte redovisa vad man hade velat göra i stället. Men ett resursfördelningssystem måste vi ju ha. Och de fyra principerna ovan borde egentligen vara självklarheter. Eftersom oppositionen inte redovisat vad de menar med att ”avskaffa” direkt skolpeng kan vi bara spekulera.

(S) skriver i sitt valmanifest att man vill ”fördela skolans och förskolans resurser rättvist”. Men vem vill inte det? Om det går att påvisa några orättvisor i dagens resursfördelningssystem så är jag gärna den förste att ingripa. Det stora problemet är att (S) inte definierar vad man menar med ”rättvist”.

Att (S) inte gillar friskolor vet vi redan. Socialdemokraternas distriktskongress i Skåne beslutade i april 2014 att ”avskaffa det fria skolvalet”. Och 2002-2006, då de rödgröna var i majoritet, försökte Anders Almgren (S) införa ett bidragssystem där fristående skolor och förskolor skulle få betydligt mindre resurser än de kommunala. Ett litet smakprov på socialdemokratisk ”rättvisa” alltså. Som tur är finns det lagar mot denna typ av maktmissbruk, och Förvaltningsrätten upphävde därför Almgrens bidragssystem (det stred mot lagen på nio punkter).

I Lund går vart femte förskolebarn i en fristående förskola, och var tionde grundskoleelev i en fristående skola. Vad händer med dessa skolor om barn- och elevpengen sänks kraftigt och om eleverna och föräldrarna inte längre får välja skola? Friskoleföräldrar och -personal borde vara mycket oroliga och kräva svar på dessa frågor.

Även kommunala skolor och förskolor kommer givetvis att påverkas om spelreglerna ändras. Varje gång man ändrar resursfördelningsprinciper uppstår nämligen ”vinnare” och ”förlorare”. Några skolor får större resurser, medan andra får mindre.

Men varken föräldrar eller personal har fått några besked. Så länge (S) inte berättar vad man anser vara ”rättvist” så vet vi inte heller vem man tänkt ska bli reformens förlorare. De som röstar på (S) i kommunvalet deltar alltså i ett gigantiskt lotteri, med barnen som insats.