Två vågmästarpartier i Lund ställer till det

Lunds Kommunfullmäktige har 65 ledamöter. För få majoritet för en fråga krävs alltså 33 röster. SVMP+FI ser i valet ut att få 31 mandat och har alltså inte egen majoritet. Alliansen får 25.

Utöver detta får SD 5 mandat och FNL (FörNyaLund) får 4. Inget parti vill samarbeta med SD och det är oklart var FNL hör hemma i förhållande till blockpolitiken.

Det finns alltså tre scenarior i Lund:

  • FNL inleder ett formaliserat samarbete med SVMP+FI. Detta förefaller mindre troligt, dels då man har stora motsättningar i spårvägsfrågan, dels då FNL har signalerat att man vill undvika skattehöjningar. Men det skulle bli en konstellation som har egen majoritet, och därmed aldrig riskerar att fällas av SD.
  • FNL inleder ett formaliserat samarbete med Alliansen. Det som förenar är motståndet mot skattehöjningar. Spårvägsfrågan skulle man möjligen kunna lägga på is under hela den kommande mandatperioden. Vad som blir svårt blir dock de kostsamma löften i FNL:s valmanifest som omöjligen kan genomföras utan ökad skattefinansiering.
  • FNL förblir en politisk joker och kan, utan att samarbeta med SD, i olika frågor stödja antingen Alliansen eller de Rödgrönrosa.

Det är viktigt att komma ihåg att S, V, MP och FI gått till val på inbördes väldigt olika politik och budgetar. Det kommer alltså att bli tuffa förhandlingar innan de (om ens möjligt) kommer att få ihop någon hybrid av sin sakpolitik. Att deras hybrid kommer att innehålla en höjd kommunalskatt är säkert, frågan är bara med hur mycket?

Men skattefrågan kommer inte endast att bli en intern knäckfråga för de Rödgrönrosa. SD vill nämligen, precis som Alliansen, ha en oförändrad skatt. Utan att Alliansen behöver inleda något som helst samarbete med SD i sakfrågor kommer det alltså att finnas en majoritet i Lund för oförändrad skatt.

Om SD isoleras i sakpolitiska frågor kommer de Rödgrönrosa att kunna bilda majoritet för sina sakförslag, men kommer aldrig att kunna finansiera dem.

Ett sådant dödläge vore förödande för Lund. Det enda sättet att bryta dödläget är att inleda någon form av samarbete över blockgränserna (mer eller mindre formaliserat). Under vilka former det kan ske får framtiden utvisa, men kommunen kommer inte att fungera förrän beslutad verksamhet och beslutad budget går ihop.

Sverigedemokraternas fem mandat gör att man automatiskt får en plats i Kommunstyrelsen och i den nämnd som har 13 ledamöter (Barn- och skolnämnd Lunds stad). Där får man alltså en vågmästarroll! I de nämnder som har färre ledamöter får man varken ledamot eller ersättare. Kommunfullmäktige skulle alltså kunna minska Sverigedemokraternas inflytande genom att reducera antalet ledamöter i Kommunstyrelsen och Barn- och skolnämnd Lunds stad till 11. Det återstår att se om några parti är beredda att föreslå detta. Det innebär nämligen då också att de mindre partierna, t ex C och KD får färre platser. Dessutom är Sverigedemokraterna skickliga på att utmåla sig själva som martyrer.

Den 23:e oktober väljs nya kommunalråd och ny Kommunstyrelse i Lund. Det kommer att bli en intensiv tid fram till dess.

Annonser

Obegripligt, Fridolin!

Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) har i media berättat om alla de lärare och rektorer som varit ledsna över de rödgröna skolsatsningar som uteblivit. Detta är för mig en stor gåta.

För det första fanns det inte särskilt stora skolsatsningar i Stefan Löfvens budget. Av allt det vackra som Löfven och Fridolin lovade i sommarens valrörelse fanns inte mycket kvar. Lågstadielyftet bantades till hälften och Fridolins löften om ökade lärarlöner ser man inte ett spår av. Förskolan föreslogs visserligen få mer resurser, men dessa skulle nästan helt finansieras med höjda avgifter, dvs av barnfamiljerna själva.

För det andra så antog riksdagen Alliansens budgetförslag. Anslagen till lågstadiesatsningar är därmed nästan dubbelt så stora som de som Löfven och Fridolin föreslog. Satsningarna på lärarfortbildning och karriärvägar för lärare likaså. Och förstärkningen inom förskolan betalas i alliansbudgeten av staten, inte av barnfamiljerna.

Lärare och rektorer borde jubla över budgetbeslutet. Och Fridolin själv borde se Alliansens skolbudget som en chans att faktiskt infria en del av de vallöften han inte själv klarade att få in i budgeten.

Nu går vi till val på nytt. Löfven och Fridolin har lovat att valet denna gång ska handla om det rödgröna budgetförslaget, inte om alla de fagra löften som man gav i sommarens valrörelse. Det är bra! Löfven och Fridolin får då verkligen en hel del att förklara, för föräldrar, elever, lärare och rektorer. Varför uteblev nästan alla utlovade satsningar på grundskolan? Varför föreslogs istället mångmiljardsatsningar på Komvux? Kan det möjligen vara så att Löfven ville frisera arbetslöshetsstatistiken lite?

Till alla lärare och rektorer som är ledsna över att den rödgröna budgeten föll har jag bara en enda uppmaning: Läs den rödgröna regeringens budgetförslag och jämför med den alliansbudget som antogs av riksdagen!