Alla länder mellan Turkiet/medelhavet och Sverige släpper just nu vidare en stor mängd flyktingar utan att varken registrera dem eller pröva asylskäl. Detta är ett systemfel inom den europeiska flyktingpolitiken som Sverige inte passivt kan betrakta.

Sverige får nämligen ta de yttersta konsekvenserna av  detta systemfel. Vi vill givetvis göra vår plikt när det gäller flyktingregistrering och asylprövning. Men vad gör vi när denna plikt egentligen borde ligga på mellanländerna. Ska vi acceptera att bördan faller över på oss, eller ska vi försöka tvinga mellanländerna att ta sitt ansvar?

Dessa länder duckar förmodligen inte enbart av rena bekvämlighetsskäl . Varje mellanland har säkert sin egen mix av att inte vilja och att inte kunna. Oavsett vilket så landar en orimlig börda på det första land som inte duckar, nämligen Sverige.

Att vissa EU-länder tillåter en obegränsad transittrafik utan flyktingregistrering är skamligt. Och att de här frågorna inte kan lösas gemensamt länderna emellan är den största kollaps jag sett i EU hittills. Regeringens förslag att stänga gränserna till Sverige är förmodligen ett bra sätt att hantera denna kollaps. Det tvingar mellanländerna att ta sitt ansvar och/eller att börja prata med varann. Det sorgliga är att flyktingarna själva blir brickorna i denna segdragna kamp. De försvinner inte bara för att alla potentiella mottagarländer säger ”inte hit”.

De flyktingarna som kommit till Europa behöver mat, kläder och tak över huvudet oavsett i vilken ordning Europas länder säger ”inte hit”. Och Sverige måste hjälpa till med detta. Att lägga sig på EU:s miniminivå är helt fel, eftersom en sådan nivå inte räcker ens om alla EU:s medlemsstater skulle acceptera denna nivå. Och om vi, och med vi menar jag då både Sverige och övriga Europa, lämnar de flyktingar som  överstiger denna nivå utan mat och husrum, så deltar vi aktivt i dödandet av flyende människor.

Sverige borde, tvärt emot vad Löfven och Romson gjorde, tydligt signalera att vi i Sverige är beredda att ta emot ett större antal än EU:s miniminivå, men att vi kräver att andra länder gör likadant. För att ge skärpa åt ett sådant krav kan tillfälligt stängda gränser vara  befogade, men bara för detta enda syfte. Målet måste hela tiden vara att öppna gränserna, i hela Europa, så att människor slipper dö, torteras och förföljas. Några sådan signaler kom inte från Löfven och Romson.

Men det är en mänsklig rättighet, och dem står vi upp för, eller hur?