Ordet ”effektiviseringar” har blivit ett inneord i Lunds Kommunfullmäktige, och används på ett vårdslöst sätt som förskönande omskrivning för allehanda besparingar, ja så vårdslöst att det drar ett löjets skimmer över både Kommunfullmäktige och över enskilda förtroendevalda.

En effektivisering av en verksamhet innebär, med normalt språkbruk, att man levererar tjänster i samma eller högre omfattning och med samma eller högre kvalitet, men med en lägre resursförbrukning. Inom organisationsteori delar man dessutom ofta in effektivitetsbegreppet i inre effektivitet, som handlar om att göra saker på rätt sätt, och yttre effektivitet, som handlar om att göra rätt saker.

Om man däremot minskar tjänsteutbudet, tjänsternas omfattning eller tjänsternas kvalitet så handlar det om ambitionssänkningar, och att försöka låtsas att detta har något med effektiviseringar att göra är enbart tramsigt.

En verksamhet som har knappt med resurser, och jag vill nog påstå att detta gäller samtliga kommunala verksamheter, är ständigt på jakt efter möjliga effektiviseringar. Så har det varit under många år, och därför är det generellt ganska svårt att i dessa verksamheter hitta några konkreta effektiviseringsförslag som på kort sikt kan ge några större belopp. Det blir lite som att säga åt någon som springer så fort hen kan att springa ännu fortare.

Men visst finns det effektiviseringsmöjligheter! Med ny teknik kan man göra vissa saker lika bra, men till en lägre kostnad. Hemtjänsten kan titta till äldre via videokameror i stället för att åka runt. Bygglovsansökningar kan hanteras digitalt. Och inom skolan kan lärares administration minska genom bra rutiner för elevdokumentation, frånvarohantering och ledighetsansökningar.

En viss effektiviseringspotential finns också om medarbetarna kan arbeta hårdare eller smartare. Motivationsarbete och fortbildning skulle kunna öka effektiviteten. Men produktivitetsökningar av detta slag måste ske med stor skicklighet och försiktighet för att inte ge rekyl i form av vantrivsel, sjukskrivningar och medarbetarflykt. Det går därför inte att beordra sådana effektiviseringar uppifrån, utan de kommer bara till stånd genom en långsiktig utveckling av ledarskapet eller av verksamheten. Bra chefer är en förutsättning för att medarbetarna ska kunna leverera och samtidigt må bra.

Sammantaget kan man konstatera att möjligheterna till stora effektiviseringar på kort sikt är relativt små. Och att i det läget presentera kraftiga besparingar under rubriken ”effektiviseringar” är inget annat än att luras.

I arbetet med Lunds budget har stora besparingar, som ännu inte preciserats till sin art, benämnts på detta sätt. Det hade varit ärligare att kalla det för ambitionssänkningar!