I en artikel i Skånska Dagbladet den 14/11  riktar Christer Wallin (M) hård kritik mot skolplaneringen i Lund. Jag är själv kritisk, men min kritik riktar sig i lika stor utsträckning mot (M) som mot de styrande partierna (S) och (MP).

Under de senaste tjugo åren har Lund växt rejält, framför på östra sidan om motorvägen. Under denna tid har nya förskolor tillkommit för att täcka de ökande behoven, men på grundskolesidan har det inte byggts någon ny grundskola sedan 1995!

Och bostadsutbyggnaden fortsätter! Råbylund kommer att få fler bostäder än ursprungligen planerats. Byggena på Södra Brunnshög är tydligt synliga och följs snart av ännu fler bostäder på mellersta och norra Brunnshög. Och inom en inte alltför avlägsen framtid kommer bostäder att byggas på Norränga (öster om Linero).

Under samma tid som elevantalen har växt har flera skolor dömts ut på grund av fuktskador, men endast en (Munspelets skola) har ersatts med nya permanenta byggnader.

Barn- och skolnämnd Lunds stad, som har ansvar för skolverksamhetens lokalplanering i denna del av kommunen, har haft god framförhållning i planeringen. Nya skolor har beställts på Råbylund, på Brunnshög och på Mårtens fälad. Planer på en utökad högstadiekapacitet finns sedan länge, och är långt framskridna.

Men det räcker inte med planering. Planerna måste också verkställas. Och där har det blivit fullständigt stopp i maskineriet!

Anders Almgren (S) ville för några år sedan, skrämd av de stora investeringsbehoven, ”vända på alla stenar”. Almgren blev ivrigt påhejad av Christer Wallin (M). Stenvändandet har nu pågått i flera år. Men någon gång måste väl skrämselhickan ändå upphöra och övergå till någon form av handling? För de stora elevkullar som är på väg upp i högstadiet är det en klen tröst att Almgren och Wallin fortfarande vänder på stenar. Det behövs undervisningslokaler och de behövs nu!

På något sätt tävlar (S) och (M) i Kommunstyrelsen om vem som trycker hårdast på bromsen. Och samtidigt försöker dessa båda partier, i massmedia, att låtsas som om de jobbar offensivt för att nya skolor ska komma till stånd. Denna tragiska teater är extremt förödande för Lunds skolor, och en katastrof för Lunds skolelever.

Trots att Lunds Kommunfullmäktige i sin budget har avsatt drygt 900 mnkr årligen till högt prioriterade investeringsbehov, genomfördes 2015 bara drygt hälften av de budgeterade investeringarna. De styrande partierna verkar inte förstå att verksamheterna blir allvarligt lidande när nödvändiga investeringar uteblir.

Och trots att Kommunfullmäktige redan i början av 2015 beslutade att bygga en välbehövd lågstadieskola och idrottshall på Råbylund så har bygget, genom märkliga kontraorder på olika nivåer, förhalats till den milda grad att skolbygget fortfarande inte upphandlats. Av någon anledning diskuterar Kommunstyrelsen fortfarande om och hur skolan ska byggas!  I en demokrati är det lika illa att demokratiskt fattade beslut inte verkställs som att saker verkställs utan demokratiskt fattade beslut.

Om man vill få människor att bosätta sig i Lund är den rådande skolpolitiken den sämsta reklam som Lund kan få. Den utlovade högstadieskolan i Stångby finns inte med i planerna inom en överskådlig framtid. Lerbäckskolan kan inte ta emot alla stångbyelever och borde byggas till. Den utlovade skolan på Råbylund förhalas trots fullmäktigebeslut. Och det står skrivet i stjärnorna om och när de sedan länge beställda skolorna på Brunnshög och Mårtens Fälad kommer att bli något mer än en stilla förhoppning. Detta är ett stort svek mot dem som redan lockats att flytta till Lund. Investeringar i förskolor och skolor borde vara lika självklara som investeringar i vägar och avlopp. De är en del av stadens infrastruktur.

Den bristande investeringsviljan får framför allt konsekvenser på våra högstadieskolor. De behov som vi identifierat sedan länge är nu akuta, och kommer inom kort att leda till en mycket svår lokalbrist. Almgrens och Wallins eviga stenvändande, kombinerat med ett ödesdigert beslut att riva Svaneskolan, gör att högstadiesituationen i Lund är bortom all räddning. Inte ens snabba och kloka beslut kan verkställas så snabbt att vi kan avvärja en akut lokalbrist.

Två av våra högstadieskolor har ett akut behov av underhåll (Östratornskolan och Vikingaskolan). En högstadieskola ska rivas för att ge plats åt en gymnasieskola (Svaneskolan). Två högstadieskolor är fyllda till bristningsgränsen (Lerbäckskolan och Östratornskolan). Och en högstadieskola är skjuten på framtiden (Stångby).

Konsekvenserna blir allvarliga. Om ett par år kommer en majoritet av stadens högstadieelever att ha sin skolgång i tillfälliga paviljonger. Detta är ett veritabelt misslyckande som jag under mina år som skolpolitiker gjort mitt bästa för att undvika. Jag är just nu både ledsen och besviken.

I media kritiserar nu Christer Wallin (M) skolnämnderna för en bristande planering, trots att det sedan länge finns en omfattande planering som tagits fram i ett gott samarbete över blockgränserna. I detta arbete har både (M) och (S) varit delaktiga. Därför blir jag mycket besviken på det falskspel som just nu pågår. Både (M) och (S) har i Kommunstyrelsen satt rejäla krokben för den skolplanering som vi gemensamt arbetat fram i nämnderna. Visst går det att öka kvalitén i planeringen, men det krävs a) att alla parter bidrar konstruktivt till att ta fram bra planer och b) att planerna verkligen verkställs.