Under de senaste månaderna har jag kommit till insikt om att jag inte kommer att kunna rösta för Liberalernas budgetförslag inför 2018 för Lund.

Att ha fått förtroendet att vara en av de 65 som styr vår kommun är stort, och ett förtroende som måste förvaltas. Och en grundbult i detta är att stå upp för de löften jag (och partiet) gav väljarna och partimedlemmarna i valet 2014. Därför har jag svårt att ställa upp bakom ett budgetförslag som är helt oförenligt med vårt Kommunala handlingsprogram. I budgetförslaget finns knappt ett spår av handlingsprogrammet kvar.

Vidare tror jag inte att skolan tål en besparing på 4,5% under tre år. Många lärares arbetssituation är ohållbar redan idag, och att då låta antalet elever växa snabbare än antalet lärare kommer att få allvarliga konsekvenser. Till detta kommer svårigheterna att rekrytera behöriga lärare. En besparing av föreslagna dimensioner är förödande för kommunens varumärke, och därmed för kommunens förmåga att vara en attraktiv arbetsgivare. Redan utan besparingar är lärarflykten/headhuntingen ett stort bekymmer.

Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) strör extra salt i såren genom att avisera ett antal extra miljarder som ska satsas på skolor med särskilt ogynnsamma förutsättningar. Denna satsning ska i huvudsak finansieras genom att några befintliga statsbidrag, bland annat ”Lågstadielyftet” dras in från övriga kommuner. Ytterligare en kall avrivning för Lunds skolor alltså!

Liberalernas fullmäktigegrupp valde att spara kraftigt på skolan, och samtidigt budgetera för ett överskott, d.v.s. att spara i ladorna inför sämre tider. De bästa lador vi har att spara i är dock våra barn och unga. Fler i arbete och ett minskat antal misslyckanden ger förmodligen bättre ekonomi i framtiden än om vi sparar ett budgetöverskott i kommunens kassakistor.

Partiets budgetförslag stämmer så pass illa med min egen övertygelse att jag inte kunde tänka mig att kompromissa. Om jag skulle vikt ner mig i denna fråga skulle jag förlora all min trovärdighet och respekt. Jag vill även i morgon kunna se skolintresserade Lundabor i ögonen, och kunna diskutera och debattera konstruktiva lösningar kring verksamheternas utmaningar.

När jag engagerade mig politiskt för 15 år sedan så var det för att åstadkomma förändring, och då givetvis en förändring till det bättre. Just nu drar tyvärr alla ledande partier i Lund, inklusive mitt eget, i fel riktning. Mina möjligheter att i ett sådant läge göra skillnad inom Lundapolitiken blir då helt obefintliga, inte bara inom den stundande budgetdebatten, utan även inom skolpolitiken i stort och på längre sikt.

Jag har därför idag lämnat in min begäran om utträde ur Liberalerna. Detta grundar sig inte i någon osämja, men känns som en förutsättning för att jag även framöver ska kunna debattera och engagera mig i skolfrågor utifrån min egen övertygelse om skolans bästa. Jag kommer nämligen inte att lämna skolfrågorna, utan kommer att fortsätta som fri debattör i andra sammanhang.

Sist vill jag rikta ett tack till alla som jag haft förmånen att samtala och samarbeta med under min tid inom skolpolitiken i Lund, både politikerkollegor, tjänstemän, skolpersonal, elever och föräldrar. Nu tar jag ett kliv tillbaka, nynnandes på ”Den blomstertid nu kommer…”. Jag är nämligen orubblig optimist och tror, trots allt, på en ljus framtid för Lunds skolor.