Valresultatet i Lund blev en rysare. Preliminärt har de Rödgrönrosa fått 27 mandat, Alliansen 26, FörNyaLund 6 och Sverigedemokraterna 6. Det är dessa siffror som ligger till grund för mandatfördelningen i facknämnderna, där de flesta besluten tas. Men vad innebär det i praktiken?

Mandatfördelning i facknämnderna

När mandaten i facknämnderna ska fördelas finns det en ”lag om proportionellt valsätt” som kan användas om något av partierna (undantaget de allra minsta) begär det. Denna metod är dock så krånglig att praktiskt genomföra att partierna i stället brukar räkna ut vilket resultat det skulle bli om man tillämpade lagen, och så fördelar man i stället mandaten på samma sätt. I den komplicerade matematiken i denna lag kan det löna sig att gå samman i grupper, s.k. ”teknisk valsamverkan”. Då inkluderar nämligen formlerna även de partier som inte skulle fått platser av egen kraft. T.ex. kan FI hjälpa de Rödgröna att bli starkare i mandatfördelningen, och KD kan hjälpa resten av Alliansen.

Den som drar nytta av småpartierna i en sådan teknisk valsamverkan får givetvis betala ett pris för detta, antingen genom att ge småpartierna sådana nämndsposter eller ersättarposter som de annars inte skulle fått, eller genom politiska eftergifter. I vissa fall lockar man även med presidieposter (ordförandeposter). Förhandlingarna slutar ofta enligt Bamse-principen. Den som är stark måste vara snäll.

Hur blir det i Lund?

Valteknisk samverkan handlar oftast bara om mandatfördelning, och kräver inte att man kommer överens i sakpolitiska frågor. Därför är det en lågoddsare att S+V+MP+FI kommer att ingå en teknisk valsamverkan. Utan en sådan valsamverkan skulle nämligen de Rödgrönrosa få färre mandat i facknämnderna, och hamna i ett nästan konstant underläge.

Att Alliansen kommer att valsamverka verkar också ganska uppenbart. Mandatfördelningen i facknämnderna, som nästan alla har elva ledamöter,  skulle då bli:

• Rödgrönrosa  5
• Alliansen  4
• FörNyaLund  1
• Sverigedemokraterna 1

FörNyaLund tar ett mandat i varje facknämnd av egen kraft, och en valsamverkan med Alliansen skulle inte resultera i fler mandat att fördela. Men det kan ändå finnas anledning för FörNyaLund att diskutera en valsamverkan:

• I Kommunstyrelsen, som har mycket stort inflytande, sitter 13 ledamöter, inte elva som i facknämnderna. Valmatematiken faller då ut på ett annat sätt, och valsamverkan mellan Alliansen och FNL skulle ge samverkanspartierna ett extra mandat, och därmed majoritet i de flesta frågor.
• Vid samverkan mellan Alliansen och FörNyaLund skulle Alliansen kunna få möjlighet att tillsätta ordförandeposterna, vilket dels ger en möjlighet att leda nämndens (och fullmäktiges) arbete, dels den värdefulla utslagsrösten när det blir lika i en votering (vilket det lär bli ofta med denna mandatfördelning).
• Alliansen skulle givetvis få ”betala” FNL för  deras stöd, genom att ge dem ordförandeposter, möjligen en kommunalrådspost och förmodligen även politiska eftergifter.

Man kan givetvis även spekulera i en motsvarande samverkan mellan de Rödgrönrosa och FNL. Ett större parti som S har dock troligen svårare för politiska eftergifter än Alliansen där politiskt kompromissande mellan partierna redan är rutin. Och den av S aviserade skattehöjningen kommer nog FNL att få svårt att svälja, oavsett vad motbudet blir.

Ett tredje scenario är givetvis att FNL sitter nöjda med de poster de fått av egen kraft. Det innebär att man kan agera fritt i varje enskild fråga, men man kan inte dra nytta av vare sig presidieposter eller kohandlade politiska eftergifter. Men oavsett kohandlande måste man ta ställning till om man ska stödja något av blocken när det gäller att utse ordförandeposterna. Jag har svårt att se varför FNL passivt skulle lägga ner sina röster.

FörNyaLund har just nu en gyllene möjlighet att sälja sig dyrt. En möjlighet som man måste utnyttja inom några veckor. Och det som FNL väljer kommer förmodligen att ha stor inverkan på hur Lund kommer att styras den här mandatperioden.