Sommaren 2016 har minst sagt varit turbulent för skolledarna i Lund. Fler lärare än någonsin har sagt upp sig, för att i stället få mer välbetalda jobb i grannkommunerna. Och i grannkommunerna händer samma sak. Vi talar om extremt höga nivåer på personalomsättningen! Det finns skolor i Lund där samtliga lärare sagt upp sig. För att fylla tomrummen har Lund rekryterat från andra kommuner, och fått betala historiskt höga löner. Det påstås att lönerna vid årets nyanställningar ligger 10% högre än förra året. Inte att undra på att lärarna byter jobb. Fortsätt läsa →

Alla länder mellan Turkiet/medelhavet och Sverige släpper just nu vidare en stor mängd flyktingar utan att varken registrera dem eller pröva asylskäl. Detta är ett systemfel inom den europeiska flyktingpolitiken som Sverige inte passivt kan betrakta.

Sverige får nämligen ta de yttersta konsekvenserna av  detta systemfel. Vi vill givetvis göra vår plikt när det gäller flyktingregistrering och asylprövning. Men vad gör vi när denna plikt egentligen borde ligga på mellanländerna. Ska vi acceptera att bördan faller över på oss, eller ska vi försöka tvinga mellanländerna att ta sitt ansvar?

Dessa länder duckar förmodligen inte enbart av rena bekvämlighetsskäl . Varje mellanland har säkert sin egen mix av att inte vilja och att inte kunna. Oavsett vilket så landar en orimlig börda på det första land som inte duckar, nämligen Sverige.

Att vissa EU-länder tillåter en obegränsad transittrafik utan flyktingregistrering är skamligt. Och att de här frågorna inte kan lösas gemensamt länderna emellan är den största kollaps jag sett i EU hittills. Regeringens förslag att stänga gränserna till Sverige är förmodligen ett bra sätt att hantera denna kollaps. Det tvingar mellanländerna att ta sitt ansvar och/eller att börja prata med varann. Det sorgliga är att flyktingarna själva blir brickorna i denna segdragna kamp. De försvinner inte bara för att alla potentiella mottagarländer säger ”inte hit”.

De flyktingarna som kommit till Europa behöver mat, kläder och tak över huvudet oavsett i vilken ordning Europas länder säger ”inte hit”. Och Sverige måste hjälpa till med detta. Att lägga sig på EU:s miniminivå är helt fel, eftersom en sådan nivå inte räcker ens om alla EU:s medlemsstater skulle acceptera denna nivå. Och om vi, och med vi menar jag då både Sverige och övriga Europa, lämnar de flyktingar som  överstiger denna nivå utan mat och husrum, så deltar vi aktivt i dödandet av flyende människor.

Sverige borde, tvärt emot vad Löfven och Romson gjorde, tydligt signalera att vi i Sverige är beredda att ta emot ett större antal än EU:s miniminivå, men att vi kräver att andra länder gör likadant. För att ge skärpa åt ett sådant krav kan tillfälligt stängda gränser vara  befogade, men bara för detta enda syfte. Målet måste hela tiden vara att öppna gränserna, i hela Europa, så att människor slipper dö, torteras och förföljas. Några sådan signaler kom inte från Löfven och Romson.

Men det är en mänsklig rättighet, och dem står vi upp för, eller hur?

Det blir ett hål i Lunds kommuns budget för 2016. Nu har nämligen anvisningarna för det riktade statsbidraget till lågstadiet kommit.

Och de är ganska tydliga: Riktade statsbidrag för att förstärka lågstadiet måste användas till att förstärka lågstadiet. Annars får kommunen inga pengar. Egentligen är det ganska logiskt!

Varken de Rödgrönrosa eller vi inom Alliansen har budgeterat för ökad lärartäthet på lågstadiet. Däremot har vi räknat in det riktade statsbidraget som en generell förstärkning av budgeten med ca 20 mnkr. Det borde vi inte ha gjort.

Möjligheten att söka statsbidraget finns fortfarande. Men bara om vi använder pengarna till det de var avsedda för, d.v.s. om vi ökar lärartätheten. Då måste vi också först skjuta till de ca 4 mnkr som behövs för att i grunden ha samma personaltäthet som förra läsåret. Först därefter kan vi ytterligare förstärka lärartätheten med hjälp av statsbidraget. Men intäkterna från statsbidraget äts ju upp av de ökade kostnaderna för lärarlöner, så något nettotillskott till kommunkassan blir det inte. Resultatet kommer alltså, hur vi än gör, att försämras med ca 20 mnkr.

Inte heller det riktade statsbidraget för minskad gruppstorlek i förskolan (ca 8 mnkr) kommer att klirra in i kommunkassan enligt budget. För detta krävs nämligen att antalet barn per avdelning verkligen minskar. Vi kommer på kort sikt inte att nämnvärt kunna öka antalet tillgängliga avdelningar. För att göra detta måste vi nämligen bygga fler nya förskolor. Och antalet barn minskar inte. Vi kan däremot öka personaltätheten inom förskolan, vilket minskar de faktiska barngrupperna i det dagliga arbetet. Men en sådan åtgärd berättigar tyvärr inte till statsbidrag…

Vi måste alltså gemensamt hantera en försämring av resultatet med ca 30 mnkr.

Att räkna in intäkterna utan att ta med de förknippade kostnaderna måste betraktas som en kollektiv tabbe från alla partier i Lunds kommunfullmäktige. Jag hoppas därför att vi i framtiden låter bli att ta in riktade statsbidrag som generella förstärkningar i kommunbudgeten. Det kan bara bli fel.